Tjörnbron är en så kallad snedkabelbro, en ovanlig konstruktion som började byggas först i mitten på femtiotalet i Sverige. De har alltså inte hunnit bli så gamla att man behövt göra särskilt mycket underhåll hittills. Den bro som är mest lik tjörnbron, strömsundsbron, har man dock bytt ett par kablar på. Men där är de grövsta kablarna som de minsta på tjörnbron i storlek. Andra snedkabelbroar har ofta kablar av en typ med små innervajrar som kan bytas en och en. Här måste hela de över elva ton tunga kablarna lyftas på plats i ett svep för att hissas upp i pylonerna 113 meter över havet.
– Det finns inga direkt jämförbara projekt som liknar det här arbetet. Man måste hela tiden tänka utanför lådan och försöka hitta lösningar på problem som uppstår, säger Mats Larsson, platschef för bro och underhåll på Svevia som utför underhållsarbetet på Tjörnbron.
Det som ska göras är ett byte av de orange kablar som håller bron uppe – i den här etappen handlar det om 14 stycken. Två kablar har tidigare bytts i ett test där Trafikverket ville undersöka skicket på dem och fann att de behövde bytas ut. Förutom att man saknar förebilder att ta efter finns det flera andra svårigheter i projektet. Arbetarna har både vädret och tiden emot sig. Det får inte blåsa över tio meter i sekunden, det får inte vara minusgrader. Helst får det inte heller regna. Sikten behöver vara god och är det halka kan fordonen och de kranbilar som används för att hantera kablarna få problem.
Alla dessa förutsättningar ska dessutom vara på plats under minst tre dygn, eftersom det är de marginaler som krävs för att byta de största kablarna. Fönstret där man kan arbeta under nätter där bron stängs av är på bara fem timmar. Trafikverket har tydliga regler om att trafiken måste släppas på senast 04:30 varje morgon, för att inte sinka de 17 500 bilister som passerar över bron dagligen. Det har hänt att man blivit klara för öppning med bara några minuters marginal.
– Vi behöver verkligen varje minut av den tid vi har på oss. När vi öppnar står här redan en lång kö av morgonpendlare, och vi har stränga förhållningsorder om att inte störa trafiken mer än nödvändigt.
Till allt detta ska läggas att kablarna tillverkas i Italien och ska fraktas hit på rulle, men inte får sättas upp om de har minsta repa eftersom vatten då riskerar att tränga in till stålkärnan i mitten. Tillverkaren har fått skicka en reparatör till Sverige för att laga kablar vid två tillfällen, eftersom de skadats i transporten. Kablarnas längd i utsträckt läge måste också stämma på millimetern med ritningarna. Mer än två millimeters differens accepteras inte.
– Jag har pratat med människor som arbetar med att montera broar och förklarat våra förutsättningar. De bara skakar på huvudet och säger att det är helt omöjligt att göra det vi gör. Det borde inte gå, säger Mats Larsson med ett litet leende.
Det beräknas också ta lite längre tid än vad man först planerat för. Från början var det tänkt att allt skulle vara klart den sista december, men nu räknar han med att det kommer dröja till sista februari. Orsaken är att vädret gjort att man tvingats avvakta med arbete för att inte riskera säkerheten. Blir det en snörik vinter kan det ställa till ytterligare problem.
– För oss hade det självklart varit bättre att göra det här under sommarnätter. Men under semestermånaderna är det så mycket trafik här när alla ska ut till stugorna så då får vi inte stänga av.
År 2022 räknar man med att kunna dra igång nästa etapp. Då ska de resterande kablarna som sitter på Almösidan bytas ut. Totalt beräknas hela renoveringen av bron gå på en halv miljard kronor.
– Sedan ska den hålla länge, en 50-60 år minst.
Lotta Hohner
lotta.hohner@lokaltidningensto.se