Glädje och besvikelse efter tre brons för Olsson och Brems

Det blev totalt tre brons för Michael Olsson och Charlotte Brems på MTB-SM i helgen.
– Det känns lite som en besvikelse nu i bilen på väg hem, säger Olsson.

ANNONS
|

Michael Olsson hade två chanser till medalj under helgens tävlingar i Skatås. I den första tävlingen XCC (kortbana), under fredagen, grusades hans gulddrömmar av problem med kedjan. Efter en rejäl upphämtning nådde han till sist en femteplats där.

Under söndagens XCO (cross-country) var det läge för ny chans på guldet. Då räckte inte Michael Olsson riktigt hela vägen fram. Istället blev det en bronsmedalj för CK Sundet-åkaren.

– Tyvärr. Jag siktade verkligen på ett guld. Så det känns lite som en besvikelse nu i bilen på väg hem, säger Olsson och tillägger:

– Men imorgon (måndag) kanske det känns lite bättre.

ANNONS

Hamnade efter i starten

Michael Olsson hamnade inledningsvis en bit bakom klungan.

– Jag hade jättegärna hoppats på guldet, och kände innan start att det var det jag ville ha. Jag är i bra form men fick inte riktigt till det i starten och då fick jag jaga för att komma ikapp, säger Michael Olsson.

– Jag lyckades sitta med i täten en stund. Men i en backe uppför körde de på så då var det lite väl jobbigt för mig, så jag fick släppa någon meter. Den orkade jag inte riktigt täppa, så då gled de iväg.

I slutändan kom Michael Olsson in som ohotad trea, men 1 minut och 14 sekunder bakom segraren.

Två bronsmedaljer för Brems

För Charlotte Brems från Svanesunds GIF i D40-klassen blev det två brons. Först i XCT (tempo-tävlingar) under torsdagen och sedan återigen i lördagens XCO-tävlingar.

– De två som kom framför drog iväg rätt så snabbt, säger Charlotte om lördagens tävlingar.

– Det kändes rätt tryggt. Allt kan hända i ett Mountianbike lopp men det kändes ändå bra. Man vet också att om jag är trött så är de andra lika trötta också.

Medaljerna är Charlottes 12 och 13 i samlingen. Sammanlagt har Charlotte Brems nu tre guld, fem silver och fem brons.

– Jag är nöjd och glad. Det är en jobbig bana med mycket uppför, nerför, rötter och stenar. Man kan i princip inte vila någonstans, säger Brems och fortsätter:

– Jag är trött, och jag tänker att har jag inget kvar efteråt har jag gett det jag kan. Jag hade inte kunnat cykla snabbare och det är egentligen den känslan jag är ute efter när jag tävlar. Att veta att jag gjort mitt bästa.

ANNONS