Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Julia Eliasson på Tjörn tänkte bromsa karriären – då dök drömbilen upp

Julia Eliasson från Höviksnäs hade egentligen tänkt att parkera racingbilen och inte tävla i år. Då kom ett samtal som i stället gav henne möjlighet att köra sin drömbil – en Mustang.

Julia Eliasson i Höviksnäs ingår i Tjörnbaserade JK (Jimmy Karlsson) Motorsports team. Hon är en av öns tre tjejer inom motorsporten ihop med folkraceföraren Linnea Johansson och Felicia Karlsson, dotter till Jimmy, som för i ungdomsklasen Renault junior cup.

Julia Eliasson hade skuggat toppduon Michael Haflidason Häussler och Filipe Skagerfält i Volvocupen i SSK-serien i ett par år. När ingen av dem kom till start 2021 såg hon sin chans att kanske kunna knipa mästerskapet. Så blev det inte. Julia Eliasson slutade sjua.

– Förra säsongen bytte jag till andra däck. Efter det kändes det väldigt svårt att komma överens med bilen. Vi testade olika inställningar för att få det att funka, men det blev aldrig helt bra. Därför var 2021 en halvbra säsong. För vissa funkar däcken bra, men jag har en annan körstil än vad som passar däcken och det är svårt att ändra på. Då måste jag ändra en hel del och jag har ju mitt sätt att köra, säger hon.

Det är roligt att en tjej vinner över killarna …

Julia Eliasson och hennes team i JK Motorsport tänkte om.

– Vi fokuserar mer på mig än på bilen, menar hon.

Tjejerna i topp

Förra säsongen vann i stället Sanna Andreasson, en av totalt tre tjejer som körde mot männen i Volvocupen.

– Det är roligt att en tjej vinner över killarna, även om det hade varit roligare om det var jag själv som vunnit. Jo, det är kul att se att en tjej kan lösa det. I Volvocupen är det väldigt olika åldrar. Ålder och erfarenhet har inte så stor betydelse. Det finns många duktiga förare som inte har hållit på så länge. Det är kul att det varit så blandat.

– Bilarna i Volvocupen är en standardklass, det skenar inte i väg för mycket i kostnad, vilket gör att många fastnar för klassen och kör. Det är lika villkor.

Även om Julia Eliasson inte har kört i den dyraste klassen, så var till viss del ekonomin som gjorde att hon tänkte ta en paus från racingsporten.

– Först var planen att det skulle bli en hel säsong, men så köpte jag en lägenhet i år. Det fick bli ett mellanår, med tanke på att det inte gick så bra förra säsongen. Sedan får vi se vad vi kan göra med bilen eller om jag ska byta till en annan klass. Fast det är svårt att sluta. Köra racing är det roligaste jag vet.

Där kunde hon ha stängt av motorn. Då hörde Sten Jarl från Helsingborg av sig, en garvad förare med flera snabba bilar i sitt garage. Han erbjöd sig att låna ut sin Mustang till Julia Eliasson.

– Jag är otroligt tacksam för det. Han hade sett mig köra och tycker det är roligt att jag är tjej och med och tävlar. Det finns inte så många tjejer i den klassen och han vill försöka få in mig i den, vilket hade varit jätteroligt att testa på.

Snabbaste klassen

Mustangen hör hemma i SSK klass 3C, en blandad fri klass och den högsta klassen i den serien. Det blir med andra ord åka av på banan. Julia testkörde bilen i höstas. Hon var försiktig i början, men tog för sig mer mot slutet och körde riktigt fort.

– Då var det blött hela helgen och jag vågade inte stå på så mycket, det var en helt ny bil för mig. Jag hoppas det är torrt när jag får känna på det lite i på Falkenberg. Det är en väldigt snabb bana. Mustang är en drömbil för mig, jag har velat köra den sedan jag var liten. Och V8 Thunder cars (racingserien snäppet högre än SSK 3C, tidigare Camaro cup där Kungälvsföraren Marcus Larsson tävlade för ett tiotal år sedan) är en drömklass, men det kostar mer pengar. Fast det är inte som STCC, där det kostar miljonbelopp.

Volvon har lite under 200 hästkrafter, Mustangen har nästan 600.

En Mustang har helt andra muskler än en Volvo 850 original. Det blir en utmaning för Julia att hantera.

– Det är väldigt stor skillnad. Volvon har lite under 200 hästkrafter, Mustangen har nästan 600. Det går ganska mycket fortare. Det är också en annan växellåda, en dog box där man skickar in växlarna. De här bilarna är helt ombyggda för racing, det är inte mycket kvar av originalet. Det är en helt annan bil, med annan fjädring och mycket bättre väghållning. Det är en bil gjord för en racingbana, tycker Julia Eliasson.

Julia har kört racing sedan tidiga skolåldern. Det började med gokart, sedan Renault junior cup och vidare till Volvocupen. Hennes storebror Anton Eliasson tävlade i Volvocupen tidigare, men har på senare år mer slagit in på rollen som mekaniker. Julia är intresserad av racing även som åskådare.

– Det är intressant att se hur andra kör och deras körsätt. Jag känner många inom racingen som har kört sedan åren i gokart, de har utvecklats och kör i olika klasser. Det är väldigt kul.

Svårt att håll i gång träning på bana

Som racingförare på nivån där Julia håller till är det glest mellan träningspassen. Det är inte som att gå ner och träna innebandy en timma, utan tilldrar sig till några enstaka körningar per år. Den mesta träningen sker i samband med tävlingarna, men det finns mycket annat som racingidrottaren behöver hålla i gång.

– Självklart är det alltid bra att träna kondition. Det är det viktigaste att hålla i gång för att orka hela racet, att hålla fokus 15–20 minuter. Och det behövs verkligen. Det krävs styrka och psyke för att orka. Det går inte att slappna av. Börjar man bli trött gör man sina små misstag.

Känns den dryga kvarten på banan som att tiden går fort? Eller är känslan att det är långa 20 minuter?

– Det är väldigt olika. Ett race där vi fightas och ligger och jagar varandra, när man har mycket adrenalin och är inne i körningen, då känns tiden alldeles för lite. Då går 15¬–20 minuter fort. När det blir längre luckor känns tiden längre.

Julia Eliasson

Ålder: 20 år, fyller 21 till sommaren.

Bor: Höviksnäs på Tjörn, uppvuxen i Grokareby utanför Kungälv.

Yrke: ”Jag har två jobb. Ett på Olé transporter, jag har körkort för lätt lastbil och håller på att ta C-kort. Sedan har jag eget företag som håller på med fransar och naglar”.

Familj: Mamma, pappa, bror.

Meriter: Tvåa i Volvocupen 2020, trea 2019.

Aktuell: Har debuterat i SSK 3C med en Mustang.

Julia Eliasson har nästan uteslutande kört på samma fyra banor: Falkenberg, Gelleråsen, Kinnekulle och Mantorp.

Man är inte lika sugen att sätta sig i en 850 igen.

– Det skulle vara roligt att köra V8 på andra banor, som Knutstorp och Anderstorp. Vad som händer framöver beror mycket på ekonomin. I år hade jag tänkt att inte göra någon större satsning och jaga sponsorer. Det får bli som det blir, ett mellanår. Jag kör de tävlingarna jag har möjlighet till, säger hon.

På pallen i första racet

Där lämnar vi Julia Eliasson, som var tvungen att köra ner till Helsingborg för att hämta Mustangen inför SSK 3C-tävlingen i Falkenberg. I stället tar vi ett snack när helgens race är överstökat.

Hur gick det i i Falkenberg?

– Jag slutade trea (lördag) och fyra (söndag). Det gick väldigt bra och var roligt att köra när det var torrt. Jag fick känna på bilen – och det är en helt fantastisk bil med sitt fäste och sin väghållning. Den går väldigt bra, säger en nöjd Julia Eliasson.

Du fick smak på den klassen?

– Ja. Man är inte lika sugen att sätta sig i en 850 igen, även om det också är roligt. Den här har trippel hästkrafter, så det är skillnad.

Julia Eliasson kom på pallen i första riktiga SSK 3C-racet i en Mustang på Falkenbergs motorbana. Bild: Privat

Nu är det upp till ägaren Sten Jarl och Julia Eliasson med team att komma överens om en fortsättning.

– Jag kommer att köra nästa tävling. Han var inne på att jag skulle köra hela säsongen, vi får se vad ekonomin räcker till. Det hade varit väldigt roligt och en dröm att få göra det. Det är många äldre som kör i klassen, de vill få in unga förare också. Det ger uppmärksamhet och förhoppningsvis kommer det fler till klassen. Startavgiften är densamma, däcken lite dyrare, men det är bilen – och om något händer – som är bra mycket dyrare.