Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sikta uppåt är okej för Sif men inte till vilket pris som helst

Det är få föreningar i STO-regionen som har heltidsanställd personal. Henrik Frendin arbetade under nästan tre år som föreningsutvecklare i Stenungsunds IF men fick inte ihop sitt livspussel för att kunna fortsätta. I en avskedsintervju säger han att det inte är något fel i att klubbens representationslag ska sträva så högt som möjligt i seriesystemen ”men inte till vilket pris som helst”. Det är ungdomsverksamheten som ska bygga klubbens framtid.

Henriks två söner spelar i Sif. Besök på hans forna arbetsplats är därför ganska naturligt för honom.

– Det har varit en ganska skön övergång. Jag sa upp mig i maj månad och slutade den 20 augusti. Därefter har jag gått omlott med Jessica för att vara henne behjälplig, säger Henrik som syftar på efterträdaren Jessica Olsson.

Har du sammanställt hur mycket du har gjort?

– Nej, men man var ju alltid tillgänglig på ett eller annat sätt och då inte fem dagar utan snarare sju dagar i veckan. Om det gick ett larm på Nya Sifgården, ja då var det mig man ringde klockan kvart i åtta på lördag morgon. Man var ständigt påkopplad.

Under tiden i Sif startade han tillsammans med två kompanjoner Padelcenter i Stenungsund.

”Det var vardagspusslet som inte gick ihop som gjorde att jag valde att säga upp mig”

– Innan var det helt OK att arbeta 70 timmar i veckan och vara standby, men det blev för tungrott med padelhall och två supersportaktiva barn. Det var vardagspusslet som inte gick ihop som gjorde att jag valde att säga upp mig och lägga all kraft på padel, säger Henrik.

Taktiksnack med utlandsproffs

Henrik Frendin är från Göteborg. Familjen flyttade till Stenungsund för 14 år sedan.

– Både frugan och jag jobbade för börsnoterade amerikanska bolag. Vi jobbade hur mycket som helst plus att vi hade småbarn, säger han.

– Som tur var drabbades inte förhållandet utan det var egen träning och kompisar som man försummade. Så vi drog till USA. Om en fick ”hugg” på ett jobb fick den andra följa med som hemmamamma eller hemmapappa. Och då blev jag hemmapappa, säger Henrik.

Väl tillbaka i Sverige 2015 fortsatte hans fru att arbetar för samma bolag med placering i Borås nedan Henrik fick anställning hos Öjersjö IF.

– Min kusin Anders Svensson (just det – den Anders Svensson!) satt i styrelsen och rekommenderade klubben att anställa mig.

Henrik pendlade men kunde arbeta två dagar hemifrån där en vardag ibland kunde bytas ut mot en helgdag. Han bommade helgmatcher med barnen men det underlättade logistiken på hemmaplan under veckan.

Som om han inte redan hade mycket att göra blev han efter två månader även tränare för klubbens A-lag i division 5. Vid ett tillfälle ledde Henrik ett lag som förutom Anders Svensson även bestod av förre Elfsborgssspelaren Johan Karlsson och tidigare utlandsproffset Pontus Farnerud, den senare numera sportchef i IFK Göteborg.

– Det var lite surrealistiskt att sitta på matchsamlingen med tre gubbar som hade rätt många allsvenska matcher och landskamper och snacka taktik i division 5. Jag släppte ordet ganska fritt ha ha! Anders hoppade in men drog efter fyra minuter en baksida lår när han gjorde sin maxlöpning.

Föreningsutvecklare

Personer inom Sif, däribland Henriks företrädare Fredrik Roos, lät honom förstå att jobbet i Sif skulle passa Henrik.

– Jag skickade in ett personligt brev och CV som vanligt. Hur det sedan gick till i anställningsprocessen eller om det var fler sökanden, ja det har jag faktiskt inte den blekaste aning om.

Helt okänd var han inte för klubben. Henrik satt tidigare med i styrelsen och var den som drog igång Klassfotbollen liksom var rektor för Fotbollsskolan och startade Sif:s egna cup Fotbollsfestivalen. Han var den som organisatoriskt kunde gå från ord till handling och få saker och ting gjorda.

Hans formella titel på Sif var föreningsutvecklare.

– Man skulle utveckla föreningens egna evenemang för att kunna säkra lite ekonomi och öka synligheten och intresset för föreningen. Första året var det cirka 350 barn som spelade Klassfotbollen. Sista året vi körde 2019, innan pandemin, var vi 512 deltagare.

Finns det något du är rädd för att Sif ska tappa?

– Utan att vara alltför självgod, så vore det tråkigt att tappa Klassfotbollen. Jag är inte längre part i målet, men det skulle göra lite ont i mig om man inte tog vid där, säger han.

”Jag är inte längre part i målet, men det skulle göra lite ont i mig om man inte tog vid där”

– Förarbetet har jag gjort helt själv men genomförandet hade inte gått att lösa utan hjälp från herr- och damlaget liksom akademin. Nu har det varit stiltje i två år och det är tufft att starta om igen.

Viktigt med kanslipersonal

När pandemin slog till med full kraft vårvintern 2020 drabbades föreningslivet hårt. Många klubbar såg intäkter försvinna samtidigt som kostnaderna låg kvar. Besparingar blev nödvändiga.

Hur viktigt var och är det att Sif har minst en heltidsanställd?

– Jag vet inte hur mycket som syns utåt och som görs i en kansliroll, men det är allt från att exempelvis hantera sponsorer och planering av matcher till hantering av LOK-stöd. Skulle man inte ha en kanslitjänst skulle belastningen bli för stor på ledarna vilket i slutändan – kanske – skulle leda till att man tappade ännu fler ledare, säger Henrik.

– Det som är svårast att hålla koll på är det som du gör ganska sällan men som är viktigt som exempelvis LOK-stöd som man gör en gång i halvåret, säger han.

– Sif har många ideella ledare som gör ett grymt arbete och utan dem stannar föreningen. Man vill ju kunna avlasta dem med de ”tråkiga” administrativa grejerna.

Arbetet komplicerades så klart av pandemin. Det var svårt att veta vad som kunde bli av respektive inte. Och det var inte så att Henrik inte hade något att göra under pandemin då delar av verksamheten låg nere.

”Pusslet och adminfixet var större än någonsin under pandemitiden”

– Snarare tvärtom! Pusslet och adminfixet var större än någonsin under pandemitiden.

Börja med grunden

För lite drygt 20 år sedan var Stenungsunds IF nära att få kvala till allsvenskan med herrlaget. Idag ligger man bra till i division 2 norra Götaland medan damlaget har gjort en bra säsong i division 3.

En timme med Henrik Frendin ger vid handen en person som pratar sig väldigt varm för barn- och ungdomsverksamheten.

Så vad ska Sif ta sikte på med representationslagen – om du får bestämma?

– Jag kan tycka att vi är inne på en otroligt sund linje det vill säga att vi ska ligga i den division som spelarna runt omkring oss tillåter oss att ligga i, säger Henrik.

– Det hade ju varit kul om damerna legat i elitettan och herrlaget i division 1 eller superettan, men inte på bekostnad av våra ungdomar. Det är inget självändamål att ligga där uppe, säger Henrik.

”Man kan absolut sträva så högt upp som möjligt men inte till vilket pris som helst”

– Vi får fråga oss varför vi ska ligga där uppe? Är vi ett herrlag i division 2 som råkar ha en massa ungdomslag eller är vi en massa ungdomslag som råkar ha ett herrlag i division 2? En svår fråga som det inte finns något enkelt svar på, säger han.

– Man kan absolut sträva så högt upp som möjligt men inte till vilket pris som helst. Jag tycker man ska börja med att bygga upp barn- och ungdomsfotbollen, så att man kan fostra egna talanger från området, säger han.

– Det arbetet bör starta i relativt låg ålder där man inom föreningen kanske borde uppmuntra ett större samarbete mellan ålderskullar än vad man gör idag. Det är en väldig låsning på vilket år man är född och inte vart man är i sin fotbollsutveckling för stunden, säger han.

– Det är viktigt att inte börja bygga taket utan börja med grunden.