Skidåkningen tog Alfred från Håltet till eliten

Alfred Buskqvist har tagit sig från Håltet till Östersund och skidåkning på högsta nivå. Med drömmar om OS hoppas han kunna inspirera andra att göra en liknande resa.
– Jag kanske kan visa andra att man inte är dum i huvudet för att man håller på med längdskidor på västkusten, säger han.

ANNONS
|

Alfred Buskqvist är hemma i barndomshemmet i Håltet på Tjörn för några dagars lugn och ro. Även om det fortfarande blir en hel del träning finns det möjlighet för lite avkoppling och vila innan säsongen drar igång på allvar. Då ska han pröva lyckan i utvecklingslandslaget i skidor.

– Denna sommaren är jag hemma ganska mycket, men annars är det lite olika, berättar han.

– Det här är första gången jag får chansen i ett landslag på seniornivå. Jag var med i juniorlandslaget som sista-års-junior, och sedan dess har jag haft några år där jag fått stöttning främst från klubben (IK Stern).

ANNONS

Skidorna kom naturligt

Att välja skidåkning som ”sin” sport när man bor på Tjörn är kanske inte det vanligaste eller enklaste. Men på Alfred låter det som om det aldrig riktigt fanns några alternativ. Skidintresset kom tidigt och nästan genetiskt. Alfred berättar att han kommer från en riktig skidfamilj.

Såväl föräldrar som syskon är skidåkare och hemma kretsade alltid mycket kring skidor. På ängen och i skogen utanför huset i Håltet gjorde familjen spår när snön tillät. Och på vinterloven åkte de till huset i Värmland för att åka skidor och känna på lite bättre förutsättningar.

– Vi har faktiskt haft skidspår här på ängarna, och jag åkte här när jag var hemma i vintras också. Men det är naturligtvis inte så vanligt eller enkelt att satsa på skidor när man bor här. Det är därför jag fått flytta norrut också, säger Alfred.

– Skidåkning går ju ofta i nedstigande led. Det är familjens skidintresse som fått mig intresserad och så fort det funnits minsta snö här har vi åkt skidor så gott det går.

Även om han spelat fotboll och hållit på med orientering var det aldrig något snack om att det skulle bli skidor som var hans sport. Men det krävdes en hel del tid och arbete.

– Skidintresset är ju större än man tror även häromkring. Sedan känns det som att det har vuxit de senaste tio åren. Men det är kanske inte den första idrotten man tänker att man ska göra på Tjörn.

Alfred började träna med Göteborgsklubben IK Stern. Trots långa och många resor, dåligt med snö och korta slingor tröttnade inte Alfred. Snarare var det tvärtom. Förutsättningarna tvingade fram innovativa lösningar som kanske var minst lika viktiga för både intresse och teknik.

– Jag minns att vi gjorde en 250 meters bana med skrap-is inne på Heden (i Göteborg) och körde runt. Enda backen var en container på mitten, berättar Alfred och skrattar.

– Det kanske inte var de mest inspirerande förhållandena, men vi hade sjukt roligt och var ett riktigt gött gäng, det är ett sätt att umgås också. Våra tränare var väldigt bra på att hitta andra aktiviteter.

Alfred Buskqvist på skidförbundets tävling i Östersund i vintras.
Alfred Buskqvist på skidförbundets tävling i Östersund i vintras. Bild: Filip Danielsson

”Det var då jag förstod skillnaden”

Efter högstadiet flyttade Alfred, likt sina systrar tidigare, till Mora och skidgymnasiet. Då byttes förutsättningarna. Alfred berättar om en gång i början av terminen när den första snön kom.

– Det var först då jag såg kontrasten med förutsättningarna. Det kanske var tur att jag inte riktigt fattat det tidigare, säger han.

– När vi gav oss ut där i början i den leriga snön tyckte jag det var hur bra som helst. Men alla andra som var vana vid mycket snö tyckte knappt det gick att åka.

Kanske kan just bristen på snö, och möjligheten att bra ge sig ut i spåret, varit en framgångsfaktor för Alfred.

– När det väl var snö för oss så var det ju väldigt viktigt att göra något bra av det. Längdskidor är väldigt mycket en tekniksport, och vi la väldigt mycket tid på tekniken.

– Det kanske är en fördel med att ha korta slingor. För man kan inte gå ut och åka hur mycket som helst utan man får göra annat av det. Kanske åka på ett ben, köra slalom eller leka på skidor. För annars blir det dötrist efter en timme.

Engagerad i moderklubben

Fyra år senare var Alfred klar med gymnasiet, men inte skidorna. Som många andra sökte han sig till Skiduniversitetet i Östersund, och där blev han kvar. Men även om det är i Östersund han har sin bas idag har han fortfarande kvar engagemanget i IK Stern.

– Vi har velat skapa möjligheter för att kunna satsa på skidor från en Göteborgsklubb. När jag gick upp till senior var vi tre Göteborgare som var med i Sverigeeliten men utspridda på olika klubbar.

– Vi har gjort en tioårssatsning sedan jag blev senior och avslutar första treårsperioden nu. Det är roligt att klubben vill satsa och det skapar möjlighet att fortsätta engagera sig.

Kanske fler unga inser att man kan satsa på skidor även om man bor här?

– Det är det vi hoppas. Att unga ska få upp ögonen för att man inte är dum i huvudet för man håller på med längdskidor från västkusten. Man kan faktiskt börja med längdskidor här, ha roligt med det och sedan prestera på hög nivå som senior. Det avgörs inte bara för att man har mycket snö när man är ung.

Drömmer om OS: ”Öppet om platserna”

Alfred har tagit sig från Tjörn till Utvecklingslandslaget och skidåkning på elitnivå. Senaste säsongen fick han möjlighet att tävla i världscupen, något han hoppas kunna göra igen i vinter. Men allra högst finns ytterligare en dröm, OS i Peking 2022.

För att ta sig till OS krävs det i stort sett att man är en av de fyra bästa i Sverige på sin distans. För Alfred är det skate-sprint som är favoritdistansen.

– Målet är att åka mer världscup och sen är ju en skate-sprint OS. Den hägrar ju väldigt mycket i bak huvudet, berättar han och tillägger:

– Det är ju väldigt tuff såklart, men samtidigt var det länge sen det var så öppet om platserna som det är just nu. Jag tränar ju med de som åkte sprint på VM och då får man känslan av att det inte är så långt upp ändå.

ANNONS