ST-tidningen når Alfred, som tävlar för Göteborgsklubben IK Stern, när han sitter i bilen på väg hem söderut till Östersund, en bilfärd som kommer att ta cirka nio timmar i anspråk.
– Man tycker att Östersund är en bit upp, men Gällivare är bra långt upp, säger han.
En bit upp, i bemärkelsen att nå det översta skiktet i svensk långskidåkning på herrsidan i Sverige, är också vad Alfred har.
– Det har inte varit den öppningshelgen som jag hade hoppats på, säger han.
”Rinner iväg fort”
I fredagens sprint vurpade han i sista kurvan innan spurten och kom på 18:e plats, i lördags kom han på plats 41 i 15 kilometer klassiskt och i söndagens sprint nådde han en placering bättre.
– Det var inte alls någon bra kropp och då rinner det iväg fort i placeringarna. Sprint, som i och för sig gav lite mersmak, var inte heller vad jag hoppades på, säger Alfred.
– Det kan nog bli bra bara jag får komma i lite bättre dagsform, säger han.
Vänder fort
Solitära idrottare har en särskild förmåga att, på ett helt annat sätt än de som sysslar med lagidrott, veta vad som händer i den egna kroppen.
Har du någon tanke kring varför det har varit tungt?
– Det är lite svårt att svara på! Jag tycker att det kändes bra i torsdags när vi körde förberedande intervaller inför tävlingarna, säger Buskqvist.
– Det har känts bra sista veckan men det vänder också fort. Den här gången missade jag nog formen med någon dag, säger han.
Och det är alltid tråkigt för det blir så stor skillnad mellan en bra dag mot en dålig dag. Det blir ganska höga toppar och djupa dalar för mig.
Siktar på Bruksvallarna
Han återvänder till Östersund för att i veckan träna på med lugn mängdträning.
– Förhoppningsvis är jag pigg igen om två veckor till Sverigecupen i Bruksvallarna. Nu blir det en helgs paus för att försöka få ordning på kroppen, säger Alfred om de tävlingar som sker den 4-5 december.
…– Men vad det är som gör att det inte funkar är som sagt svårt att veta. Ibland är det för mycket vila och ibland för lite vila. Lite mer träning i veckan brukar ofta göra susen.
