Möjligen behöver man vara en smula sportintresserad för att rätt kunna placera vem Magnus Wislander är eller så hör det helt enkelt till allmänbildningen att veta.
Meritförteckningen är jättelång med bland annat 13 mästerskapsmedaljer varav två VM-guld och fyra EM-guld.
Den kanske främsta utmärkelsen är ändå denna: år 1999 valdes han av internationella handbollsförbundet till Århundradets handbollsspelare.
En ganska tung titel?
– Ja, det är inte så många som har den, säger Magnus och skrattar vilket han för övrigt har lätt för att göra.
För att sätta detta i kontext motsvaras det på fotbollssidan av den brasilianske legenden Pelé och på hockeysidan av kanadensaren Wayne Gretzky.
Skillnaden är att den bäste i handboll sitter i ett kök i en om- och tillbyggd sommarstuga på nordvästra Tjörn, den ö som han och fru Camilla sedan sommaren 2024 kallar hem.
Rötter på Tjörn
Flytten till Tjörn skedde i juni. Över en natt byttes 200 kvadratmeter möblerad villa i Kärra norr om Göteborg mot cirka 90 dito i Klövedal. ”Huset blev lite för stort för två personer” säger Magnus.
– Vi köpte stugan redan 1993. När jag spelade i Tyskland var ju det vårt hem i Sverige, säger Magnus som syftar på åren 1990-2002 då han var proffs i THW Kiel.
Huset har förändrats. Han pekar på två bilder där den till vänster föreställer hur stugan ungefär såg ut 1993 och den högra något år senare.
Har du/ni någon koppling till Tjörn?
– Inte min fru för hon är från Stockholm. Men min farmor och farfar bodde på Rönnäng. Min far är uppväxt på Rönnäng. Han gjorde hela ”öbohistoriken” med att vara sjöman innan han flyttade till Göteborg när han var 19-20 år gammal.
– Pappa hade två bröder och en syster som bodde här ute. En av bröderna flyttade till Göteborg och jobbade på Volvo för att sedan flytta tillbaka. Morsan och farsan bor för övrigt bara 500 meter härifrån. De köpte hus i början på 90-talet.
Yrke: ”lyxhustru”
Magnus Wislanders karriär inom handbollen blev lång med nästan ett kvarts sekel på klubb- och landslagsnivå. En förklaring är så klart att han var bra. En annan att han var förskonad från allvarliga skador. En tredje var hans fru Camilla som han hyllar på mer än ett sätt.
– Hon skrev i sin tjänstledighetsansökan ”lyxhustru”! säger Magnus och skrattar när han berättar om flytten till Tyskland.
– Att man kunde vara ute så länge (läs: vara proffs) berodde ju på att hon accepterade, så att jag själv fick välja hur länge jag ville spela.
Han brukar hälsa på i den nordtyska hamnstaden några gånger per år. Supportrarna håller sina gamla idoler vid liv.
– Det är en liten boost för självförtroendet att komma ner! Så fort man kommer in i hallen jublar alla. Man får stanna kvar och skriva autografer, säger Magnus som där går under smeknamnet ”Max”.
Hans tröja med nummer 2 inte bara hissades upp i taket i hemmahallen i samband med Magnus avskedsmatch– den pensionerades! Ingen får sedan 2002 spela i nummer 2. Gesten från klubbens sida är större än vad Magnus riktigt kan sätta ord på.
– På Messenger fick jag för några veckor sedan en bild med tröjan skickad av Magnus Andersson när Porto (den förre landslagsmannen är huvudtränare – reds anm) var där och spelade. Det är otroligt ärofyllt! Nummer 2 kommer ju aldrig mer att användas i Kiel – om inte jag kommer ner och rullas ut på planen haha!
Ingen fick gå på begravning
I landslaget bar Magnus nummer 3 där Bengt ”Bengan” Johansson var förbundskapten åren 1988-2004. Han gick bort för snart tre år sedan – den 8 maj 2022 – vid 79 års ålder.
– Det var ju ingen som fick gå – det var bara familjen, säger Magnus om begravningen.
Vad tänker du om det?
– Synd, på ett sätt. Att en så stor ledare inte fick eller ville så att säga ta avsked av Sverige ... jag blev faktiskt lite överraskad av beslutet. Men man får så klart respektera det.
Hade du tänkt tanken på vad du skulle säga som minnesord – om du fått möjligheten?
– Jag hade nog inte pratat. Jag har svårt för att prata i sådana sammanhang.
Magnus Wislander pratar om det sätt ”Bengan” arbetade på då som ”ett supermodernt ledarskap”.
– Hans stora styrka var, när han tog över landslaget, att ta hand om ett lag som var ganska rutinerat. De flesta var 25 till 32 år. Ingen ”enkel” grupp. Många var stjärnor i sina egna klubblag och hade en spelförståelse utöver det vanliga.
Karriären sticker ut
”Bengan” var en idrottsperson som stoppade alla sina medaljer i en skokartong och lade upp på vinden. Andra forna aktiva lägger samlingen i ett prisskåp. Magnus hamnar mittemellan.
– Jag hade någon fundering på ett skåp med alla medaljer inslängda i – inklusive frugans SM-guld – där de fick samsas med Rune Frisörens Pris från fotbollen i Tuve 1977 haha! Jag tror också att jag har lånat ut någon medalj och kläder till Idrottsmuseet i Kviberg, säger han som inte precis har något framme i huset.
I garaget däremot har han ”slängt upp en del grejer” på väggarna med det han värdesätter mest, däribland den mästartallrik med THW Kiel som han fick skänkt av Bundesliga plus en liten bit av golvet i Kiels hemmahall.
På frågan vad som sticker ut mest från hans liv inom handbollen kommer karriären på första plats och då kanske närmast längden.
– Jag debuterade 17 år gammal i högsta ligan med Redbergslid 1981, gjorde första landskampen 1985 och den sista 2004 samt avslutade 2005. Det är ganska mäktigt! säger Magnus som också räknar upp att slippa skador men också hans frus förståelse.
– Hon sa inte att jag måste sluta utan tillät att man fick leka. Just hela familjesituationen är väldigt viktig för att man ska kunna få hålla på.
Bragd att besegra Sovjet
Rent meritmässigt nämner han åren i Kiel 1990-2002 liksom VM-guldet 1990. I finalen i Prag besegrade Sverige dåvarande Sovjetunionen med 27–23. Magnus blev bäste målskytt för Sverige i finalen med sex mål.
Landslaget belönades inte med Bragdguldet det året – det gick till tennisspelaren Stefan Edberg – men att vinna VM-guld var – trots allt och enligt Magnus – en stor bedrift.
– Öst var fortfarande öst. Det var de som hade dominerat handbollen från 70-talet och framåt. 1985 hade vi spelat U21-VM och förlorat med tio mål i finalen mot just Sovjet. Vi var helt chanslösa. I princip såg halva laget fem år senare likadant ut både på deras och vår sida. Då hade vi lyckats komma ikapp dem, säger han som jämför med pingisherrarnas VM-guld 1989 när Kina dominerade.
– För mig är de två nog kanske de största sensationerna i svensk lagidrott med tanke på hur dominerande de andra nationerna var. För mig är en bragd något som man över huvud taget inte kan förvänta sig, säger han med en liten passning till juryn.
– Men vi fick ju Jerringpriset det året – alltid något! säger han med ett leende om det som är publikens stora pris.
Tävlar i folkrace
Efter tiden i handbollen har Magnus Wislander, förutom uppdrag som expertkommentator i handboll samt förbundskapten för goalball, arbetat för PostNord. Han hade ett chefsjobb i Stenungsund under ett stort antal år men inte längre. Just nu står han till arbetsmarknadens förfogande.
Han är ”färdig med handbollen” vad gäller större uppdrag med ”påtvingad tid” men lägger gärna ”frivillig tid” vilket Camilla och han gör i Kungälvs HK:s B-lagsjuniorer där dottern Therese är med. Och i övrigt?
– Man spelar golf, är ute på havet med båten när vädret tillåter och fiskar någon gång. Man försöker ta vara på dagarna såsom de ser ut.
Han har också intresse för folkrace. En kompis uppåt landet har en bil. Den ska Magnus köra med på Fagerfjällsbanan när Tjörns MF den 29 mars arrangerar folkracetävling.
Om det är någon som känner igen honom? Jodå, det händer.
– Men de har väl kanske ett större motorintresse än ett idrottsintresse, säger Magnus och ler.
