Replik på ”Det enda folk lär sig numer är att skrika ’klimatförnekare”’.
Hans Häggkvist (SD) beskriver den statliga myndigheten Naturvårdsverket som aktivistiskt. Naturvårdsverket är en statlig myndighet, som arbetar med miljöfrågor i Sverige, EU och internationellt. Det är mycket bekymmersamt att SD är kritiska till statliga myndigheter som är en viktig del i den svenska demokratin, särskilt då de genom Tidöavtalet är samarbetspartner till regeringen.
Häggkvist raljerar över ”forskare som far runt och predikar” och inte har en aning om varför istider och värmeperioder växlar genom historien. Det senare är en åsikt vi gärna ser en källhänvisning till. Den absoluta majoriteten av världens forskare är överens om att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren, och vad gäller koldioxid åtminstone de senaste två miljoner åren. Koncentrationen av koldioxid är idag ungefär 50 procent högre jämfört med förindustriell tid. I första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning. Är det att predika, eller komma med fakta?
När det gäller att PFAS bör förbjudas, är vi dock helt överens. Genom politiska incitament är det möjligt att förändra det mesta. Men väljer man som SD att i EU rösta mot i princip all miljölagstiftning, gällande natur och klimat sker inga förändringar till det bättre för människan.
När det gäller påståendet att vindkraften skulle generera mikroplaster i enorma mängder, är det en myt baserad på falska uppgifter. Ett vindkraftverk genererar cirka 0,15 kilo mikroplaster per år, vilket totalt motsvarar cirka 650 kilo från alla Sveriges vindkraftverk. Siffran ska förstås helst vara noll men utsläppen är försvinnande små jämfört med exempelvis vägtrafikens utsläpp på 8 000 ton mikroplaster per år. I Naturvårdsverkets regeringsuppdrag kring viktiga källor till mikroplaster, nämns inte vindkraften.
Åsa Falk Brown
för Miljöpartiet i Stenungsund