Ett antal områden kommer att bli obeboeliga

I Sverige blir kanske temperaturhöjningarna uthärdliga, men dagens kustnära bebyggelse ligger sämre till, skriver Lars-Erik Eriksson i Henån.

ANNONS
|

Replik på insändaren ”Svartedalens natur offras av okunniga ’miljövänner’”.

Hans Häggqvist (SD Stenungsund) tar i lördagens ST-tidning upp allvaret med att mikroplaster, och i synnerhet evighetskemikalier som PFAS och Bisfenol A, sprids i naturen. Och det är givetvis mycket oroande.

Andemeningen i insändaren tycks dock vara att peka på vindkraftverkens rotorer som den stora boven. I en insändare i Dagens Nyheter 19 april 2023 skrev Peter Fritzson, professor emiritus vid Linköpings universitet, och civilingenjör i teknisk fysik bland annat så här:

”I Norge har en detaljerad analys om utsläpp av mikroplast publicerats, på svenska i artikeln ”Sant och osant om vindkraft” (tidningen Ny Teknik , 16/8 2021). Av de totala norska utsläppen om 19 000 ton per år kommer 8000 ton från bildäck, 6000 ton från konstgräsplaner och 1000 ton från textilier. Utsläppen från alla 1164 norska vindkraftverk (år 2020) tillsammans, uppskattas till högst 0,7 ton, mindre än ett kilo per verk och år.”

ANNONS

På DN:s insändarsida publiceras ofta repliker, dock sågs ingen på denna text.

Hans Häggqvist har en mycket mer försonande attityd till bilavgaser. Han skriver ”man jagar de mikrogram som kommer från din bil”. Sant här är, att en liter diesel ger upphov till 2,8 kg koldioxid, och en liter bensin ger 2,4 kg. Det är lätt att räkna ut ungefär hur många kilo växthusgas en full tank medför. CO2 är ju ingen giftig gas, men de ständigt stigande halterna i atmosfären lär innebära att ett antal områden på jorden, på sikt (mindre än 100 år) blir obeboeliga. I Sverige blir kanske temperaturhöjningarna uthärdliga, men dagens kustnära bebyggelse ligger sämre till. Just nu stiger havsnivån med cirka 4 mm per år, men den siffran lär komma att öka i takt med att ett varmare hav tar mer plats, en alltmer smältande Grönlandsis och risken för stora iskalvningar vid Antarktis.

Lars-Erik Eriksson, Henån

ANNONS