En gång, i tidernas begynnelse, så hade jag en dröm om att få bli ”krönikör” i en tidning, det lät ju så fint och väldigt speciellt. Jag växte upp med Rune Moberg och Gits Olsson, kända krönikörer i tidningen Se (nedlagd 1981). Och kan ni tänka er, jag blev krönikör även jag, och nu när jag tackar för mig så ser jag att sedan 2016 och till dags dato, så har det blivit cirka åttio krönikor (80) om stort och smått i Lokaltidningen STO/ST-tidningen.
Som krönikör så har jag skrivit för flera papperstidningar såsom Jyllands-Posten, Svenska Dagbladet, Stridsropet och ett antal nättidningar såväl i Sverige som Danmark och i USA. Ett brett urval således, med olika inriktningar och politisk agenda. Mycket viktigt numera att finnas ”överallt” och att läsa olika åsikter på flera ”mediaplattformar”.
Tyvärr så har utvecklingen gått åt ett annat håll. Många av oss läser bara sådant som stödjer våra egna idéer och tankar. Men det leder bara till att vi blir ändå mer fyrkantiga och svart-vita i huvudet. Det har blivit allt viktigare att kolla flera källor innan vi tror oss veta vad som är sant eller falskt. Konspirationsteorierna flödar. Och debattklimatet har hårdnat. Det räcker med en ”avvikande” åsikt som inte accepteras av den så kallade majoriteten för att du, jag, ska stämplas som en idiot. Jag blev hotad, på nätet, av ett gäng kaxiga gossar i Köpenhamn en gång, så jag föreslog tid och plats för ett möte i den danska huvudstaden när jag skulle dit. Ingen kom.
Nu kommer min nästa bok till Bokmässan 2023 och den handlar om arbetet som åklagare i Sverige idag. Utmaningar och framtid. Visste ni att 61% av alla åklagare är kvinnor. Spelar det någon roll? Hotas dom? Är det ett farligt jobb? Eller ett drömjobb?
Under våren 2023 lämnar jag tillfälligt världens bästa ö, Orust! för ett par större öar och gör en föreläsningsturné i Australien under februari och därefter till Nya Zeeland.
Ett stort tack till alla er som under åren mejlat mig med synpunkter, det är sådant som får en krönikör att kämpa vidare! Och tack även till redaktionen på ST-tidningen och inte minst Annika Sahlin Ottosson och Jonas Rindefjell som släppte in mig 2016 och Jacob Humlén som lät mig fortsätta när han tog över som chef. Och kom ihåg, kära läsare, att lokala nyheter är mycket viktiga. Vad som händer och sker på bygden och vad kommunpamparna har för sig, det är vad som påverkar dig och mig allra mest i vardagen.
LÄS MER:Jag tror inte det blir krig i Sverige – eller har vi det redan?
